Med ett glas rött och en stickning i högsta hugg

En till kväll vid min dator i Långed. Grannen har fest. Det låter som dom har kul.
Jag har just slängt in en tvätt. Jag räknar inte med att somna innan midnatt iaf.
Idag vaknade jag 13:30. Blir alltid lite olustig av att vakna och inse att mer än halva dagen redan gått.
Handstickning. Eget arbete. Jag har stickat på framför en hel säsong av Top Chef.

Igår lånade vi en bil och åkte ett helt gäng till Åmål. Det är bra att komma ifrån ibland, få ett andrum, miljöombyte och hela den klyschan. Det är sant.
Jag köpte mig en stund av lycka. Ugnsform, brödform, plastbunke, kokbok och galgar på Kupan, grönt lovvikagarn, lådvin, röd hårfärg.
Det mesta var totala spontanköp. Hårfärgen var nedsatt till 24 kr och jag drogs med av Jess. Senare kom jag på att jag dels precis hade bestämt mig för att vara blond ett tag till och dels borde ha köpt två förpackningar när jag ändå höll på för att det ska finnas en chans att det räcker till hela håret med dreads och allt. Den får väl stå på hyllan ett tag.

Min störta bedrift idag är att jag lyckats laga god mat till mig själv (lasange med spenat, röda linser och en helt sjukt god ostsås med muskot) och att jag diskat undan i köket så det ser riktigt trevligt ut.

Nu ska jag sätta igång lite musik att konkurrera ut grannen med, ta mig ett glas rött och maska av min stickning.

konsumtionsångest

Jag fick ett paket med kläder i brevlådan idag. Det kom från ett multinationellt vräkigt företag med tomteröd logga varifrån jag inhandlat några plagg för ett skamlöst lågt pris på postorder ett par veckor tidigare.

Först blev jag superglad. Jag behöver verkligen lite nya trosor och varma tröjor. Men när jag bar den stora påsen med den stora röda loggan på, de få meterna från lådan till min dörr blev jag plötsligt rädd att någon skulle se den. Någon skulle se och dra några snabba felaktiga slutsatser om min medvetenhet som konsument och mitt samhällsansvar, min personliga stil osv, osv.

Nej! Så är det inte! "Förlåt mig, det är bara ett litet undantag!" ville jag skrika. Jag sprang snabbt in till mig och skämdes nästan lite. Jag började genast dikta ihop hundra ursäkter i huvudet för mitt omoraliska inköp medan jag förtjust provade mina nya kläder framför spegeln.

Jag går en konstnärlig textilutbildning och min omgivning präglas starkt av konsumtionsmedvetenhet och eko-tänk, inte minst då det gäller kläder.
Plagg som inte är egentillverkade, second hand eller åtminstone tillverkade av eko-material är inget att skryta med.
Jag har dessutom många gånger själv fått erfara detta företags brist på kvalitetsprodukter när tröjan man tvättat kanske två gånger helt plötsligt har sidosömmen mitt fram (nästan).
Att de sen lanserar en liten kollektion med ekologiska bomullsplagg får en ju bara ännu mer uppmärksammad på vad de resterande 95 procenten av deras varor är gjorda av.

Men jag är en syndare. Jag komposterar inte, jag diskar ofta under rinnande vatten, jag äter kött, när det inte finns kravbananer har jag ibland köpt vanliga och det händer ibland att jag handlar på HM. So sue me.



...förlåt, världen!