8 December

 

Ibland fastnar jag i noggranna teckningsstudier av, tja mig själv. Den här gången fuskade jag lite och använde ett foto som referens. Profilen är så knepig att se annars. 

Jag har för övrigt lämnat "Fears and Tears"-temat för ett tag sen. Återkommer senare. Valde jag kanske fel tema?

7 December

 

Anledningen till att jag fick upp min adventstjärna  först efter andra advent var att jag envisades med att göra en egen. Nu har jag även hittat lamparmaturen så den faktiskt hänger i fönstret som alla riktiga stjärnor.

4 December

 

Ok, jag erkänner, det här är andra dagen jag har fuskat och laddat upp en gammal bild istället för att göra en helt ny (så var även andra december). Den här gjorde jag i somras. Men jag har i alla fall inte visat den förut. 

Istället för teckning har jag mest ägnat helgen åt stickning i ateljén i Ekeby där jag var gästutställare på Ateljé Fria Händer.

3 December

 

Idag var ingen bra teckningsdag. Jag kände inte alls för det, trots att bläckfiskar liksom sniglar är superduperobehagliga och hur vackra som helst på samma gång. Det borde ju vara roligt att rita då!
Men det var det inte, jag slarvade redan från början och jag ville bara få den klar nån gång. Men efter en omgång i photoshop blev det lite roligare. Dessutom blir slarviga bilder ofta snyggare vid förminskning. Det ser mer detaljerat och genomarbetat ut. Nu kom jag att tänka på sån där krympplast som fanns när jag var liten (finns nog fortfarande). Man ritade på en bit plast som sen stoppades i ugnen där den krympte ihop på ett magiskt vis. Sen hade man en miniatyrbild som såg helt galet avancerad ut.

2 December

1 December

För ungefär hundra år sedan anmälde jag mig till The Sketchbook project.
Sen fick jag prestationsångest och lade boken i en av alla mina högar med halvviktiga papper. Nu ska jag försöka ta upp det igen.
Min skissboks tema är "Tears and Fears". på första uppslaget får ni ta del av en livslång fobi jag har: sniglar. Egentligen alla slemmiga, ryggradslösa moluskdjur men just vinbärssnäckan är något jag ställs öga mot öga med ganska ofta. Det finns ingen logisk förklaring till rädslan eller något underliggande hot. Inte heller kan jag precisera den till något speciellt drag hos snigeln. Som med fobier i allmänhet alltså.

Att teckna sniglar var mycket obehagligare än jag trott ska tilläggas. Jag behövde bara bildgoogla fanskapet för att få hjärtklappning. På riktigt. Snäppet obehagligare än att se en stackars snäcka på marken är att få halva synfältet täckt av skarpa och detaljerade bilder på ihopslingrade snäckor.

För små små öron

Nu ligger det uppe babymössor i alpacka i butiken. Jag är riktigt nöjd med dom måste jag säga. Nu ska jag fundera över hur jag kan göra prickiga mössor men slippa flotteringarna på insidan. Intarsia måste det bli och med ett annat stickmönster för det går inte att sticka intarsia med rundstickning tyvärr.
Kanske en mössa med små öron?

Julklappstipset

Nu är Webbshopen öppen!

En omgång med små klänningar är uppe och matchande hättor går att beställa. Snart kommer även en del stickat. I lyxigaste alpackan!

Har du någon idé på produkt eller önskemål om andra färgställningar, annan prisklass (mindre eller mer arbetade plagg) så hör av dig till mig adina_almen@hotmail.com. Jag tar gärna emot beställningar.

Förlåt, Brittiska öarna (och Yemen).

Garnkärlek

Under veckans Stockholmsvisit passade jag såklart på att shoppa material. Linnetyger i en ny, vintrig färgskala till barnkläderna inhandlades och sen gick jag lös på reade alpackagarner. Alpacka gör mig glad i själen, jag vill nästan äta upp nystanen. Den här lilla mössan har potential att bli ruggigt söt efter att jag ångat kanterna så dom ligger ner och hittat på ett bra avslut på toppen. En boll kanske? Jag vill bara inte riskera några teletubbies-associationer. Hellre Findus.

Stockholmsonsdag

En Stockholmsresa mitt i veckan? Jodå. (Inte för att jag med mitt flytande schema gör någon större skillnad på veckodagar, men ändå).
Dagen bjöd på ett besök hos min gamla klasskamrat och hennes dödligt söta dotter. Jag provade mina barnkläder på henne för att få en bättre uppfattning om vilka storlekar jag bör göra. Och för att få lite bilder med kläderna på en kropp. Allting utom de minsta hättorna (hättan på bilden är av mellanstorlek) var rysligt stort på lilla M så jag har nu fått ta fram ännu en storlek mindre.

När det var läggdags för små halvåringar och deras mödrar begav jag mig till Kärrtorp för releaseturné-spelning på Turteatern. Katten Skogmans Orkester värmde upp en mysande sitta-på-golvet-publik för att sen ge plats åt huvudakten, Loke med band. (Behöver jag tillägga att jag och Johanna var nöjda?)

Den orala fasen

Jag skulle ju redigera bilder till min webshop men fastnade med den här lilla bildserien. Jag kallar den "Lilla M njuter av en god bok".

Hur stort är ett huvud?

Det är frågan. Varför har jag inte tillgång till en uppsjö med små barnhuvuden i olika åldrar? Vänta nu, det är precis det jag har. Jag har vikarierat på ett dagis i Knivsta några gånger men glömmer varje gång att ta med mig mina kläder för att prova. Nåväl, med mössor kan det inte bli helt fel ändå. Dessutom tror jag barnen på dagiset är lite för stora för just hättorna, den här modellen är nog lämpligast för bäbisar.

Små, små avtryck

 

Den senaste tiden har jag ägnat mig åt screentryck. Inte så mycket själva tryckandet som allt runt omkring. Befinner man sig inte på en skolan med en välutrustad tryckverkstad får man börja från grunden. Gjorde till och med egna ramar med hjälp utav träslöjdspappa. Flera dagar svor jag över kladdig fotoemulsion, rengöringsmedel, UV-lampa och grådassiga plastfilmsoriginal. Jag fick spola ur och göra om mina fyra ramar säkert tre gånger var innan jag fått fram en fotoschablon som gick att trycka med. 

Men nu är tryckandet igång! I ett hörn av mammas ateljé. Tyger inköpta och mer färg på väg. Små förklädesklänningar/tunikor med blommor. Ska nog ta fram något mer motiv. Nu fattas bara en hög med barn att prova på. Jag är osäker över storleken. Och några olika storlekar (3?) bör jag såklart ta fram.

Ooops!

Råkade virka lite där. 

Böcker ska handsys!

 För en tid sen anmälde jag mig till The Sketchbookproject och med posten kom det en liten skissbok redo att fyllas. Jag satte ivrigt igång att måla och teckna på fram och baksida. Efter en titt på den här sidan insåg jag att om jag ville behålla någon sorts stolthet som konsthantverkare och känna att min bok kan stå sig mot alla andra så måste binda om den.
Häftklamrarna pillades bort och de tunna, sladdriga papperna plockades bort (dessa måste verkligen bytas ut mot något trevligare). Sen började arbetet med att stärka upp bokomslaget. Allt klistrade och målande med akrylfärg fick kartongen att bågna och flera omgångar med fukt och press har inte fått dom helt platta än. Jag hoppas det värsta försvinner när jag binder ihop sidorna.
Till monteringen tänker jag använda mig av koptisk bindning. Den tekniken låter sidorna vara helt blottade så inga onödiga millimetrar försvinner i skarven. Den snygga öppna ryggen är en bonus.
Här nedanför ser ni en liten testbok jag gjorde idag för att lära mig hur bindningen går till. Jag blev riktigt nöjd! Jag vill göra flera!

Urtidsformer eller missfits bland mormors dukar

Jag är igång med något. I tanken finns en utställning på Kaleido i vår. Det är bra med ett mål. Då vet jag att jag fortfarande rör mig. Jag stannade upp och tog hand om dagisbarn en vecka. Nu är det dags att starta maskineriet igen och jag gör det genom att kasta ut lite blogginlägg (följer du mig har du nog märkt att jag bloggar stötvis. Lite ketchupeffekt kan man säga).
Här har vi alltså en bunt virkade former som jag håller på med. Det ska bli fler.

Bild till Kotte

Bokbilder är en alldeles förträfflig födelsedagspresent tycker i alla fall jag själv. Det är roligt att göra och passar alla. Nåja, alla som gillar mina grejer förstås.

Väldigt stolt stipendiat

Jag har fått Kaleidos utställningstipendium! Den 10 mars 2012 är det vernissage för min utställning i Kaleidos galleri i Godsmagasinet bakom Uppsala centralstation.
Utställningen pågår fram till 7 april.
Skriv upp det i nästa års kalender redan nu för du är så vansinnigt välkommen!

/En väldigt glad textilkonstnär

Skissböcker på turné!

Jag är oerhört peppad och uppe i varv av flera anledningar. Allt händer samtidigt för mig just nu. Men jag tänkte inte berätta så mycket, tids nog skriver jag om en del av sakerna här.
Just nu tänkte jag bara berätta om en av de mindre men trots detta väldigt roliga sakerna. Jag har anmält mig till The Sketchbook Project. Tusentals deltagare från hela världen får varsin skissbok att fylla och sedan åker böckerna ut på en turné runt i USA (de Europeiska böckerna får även chans att glänsa i London). En fantastisk idé som jag bara inte vill missa att vara en del av. Det är dessutom en välbehövlig knuff för mitt tecknande som legat i träda alltför länge.
För 28$ kan du också vara med, anmäl dig HÄR.

Torunn

Beställningsuppdrag som jag alldeles lagom han färdigställa innan medeltidsveckan i Visby.
Särk i linne, överklänning i linne, överklänning i ylle och struthätta i ylle.

Hundra medeltidspoäng!

 

 

Äntra jiggen, kasta loss! Slakta kölsvinet och duka centerbordet. Se upp landkrabbor och hamnråttor, shivers me timbers, ye scurvy dogs! Nu angör vi bryggan. Alas my love, Robin Hood and Little John och alle riolige giutar. Vår miur är höjg å svåar att klattre öiver. Men pa kärleksvinger flöig vi öjver miuren. Nu ska vi ut på rövarstråt för alla snubbar vill ju vara katt. Snart kommer vi hem bortom hav, bortom land i österns sjö på rosornas ö.

I flera år nu har samma gäng bott i samma hus i Visby under medeltidsveckan. Efter att gruppandan och den interna jargongen utkristalliserats till en helt egen liten värld med en samling som bara träffas i sin helhet under en vecka per år så började idéer komma om ett spel (via en massa skämtande om "medeltidspoäng"). Anneli tog tag i idén och utformade regler, och hela uppbyggnaden och jag fick äran att göra själva spelplanen. Ett rent nöje, ja jag var så nöjd att jag ville visa upp den här. 

För att inte förstöra överraskningsmomentet för övriga i gänget så visar jag bara små glimtar. Nu är den hos Frida för laminering men kommer snart i ett kök nära dig... om du befinner dig i Visby alltså.

Feeling blue

Efter några dagars flitigt spinnande presenteras här: drygt 200 g garn. Det är lite svårt att sluta när man väl börjat.
När jag beställde mina handkardor köpte jag också alun, vinsten och ett halvt kilo blå bresilja. Jag hade en idé om att färga ylletyg och sy mig en cotehardie i en mild gråblå nyans. Med allt garn fanns ett ypperligt tillfälle för en provfärgning.
Faktiskt hade jag spunnit så mycket för att ha någon härva kvar i orginalfärgen men när jag ändå höll på så åkte allt i grytan.

Först betning med alun och vinsten. Ungefär lika spännande som det ser ut. Alltså inte alls. Men nödvändigt för att bresiljan ska fästa.
Sen fick en liten påse med bresilja (25 % av materialvikten) ligga i blöt under natten. på morgonen hade påsen blött ut ett kraftigt rödlila pigment, inte olikt blåbär.

Själva färgningen gick ovanligt fort. Det mörkaste garnet till vänster fick ligga i 25 minuter tror jag och det till höger i bara fem minuter. Färgen var verkligen aggressiv. Mycket mörkare än jag hade väntat mig. Ska min klänning bli duvblå får jag verkligen ändra om receptet. Dock så blödde garnet väldigt mycket när jag tvättade ur färgen och det ville inte sluta hur mycket såpa jag än tog. Kanske att några tvättar i en maskin skulle få ett ylletyg till en trevlig ljus färg. Vattnet bör vara alkaliskt för att få en såhär blå nyans. Ett surare färgbad drar mer åt rött har jag läst.

Leka 1800-tal

 

  

 Hela förra veckan var jag i mammas och pappas nyinskaffade sommarstuga utanför Östhammar. Jag hade tidigare i sommar fått en stor säck obehandlad ull av J:s mamma och under några dagar tvättade jag upp halva säcken ungefär i omgångar. It was a messy business I tell you. Men av den stinkande massan trädde fram de mest bedårande blonda lockar som jag genast satte kardorna i. Dagarna gick och lika maniskt som jag tidigare sytt på min medeltidsklänning satt jag nu och spann på en slända som pappa slängt ihop bakom min rygg efter att jag pratat om det på vägen till stugan. Han är för snäll min far.

Den övre bilden återger färgen bäst. Det var tydligen lättare för kameran att förhålla sig till gräs än till trägolv.

Terapiarbete

Halva Juli tillbringades tillsammans med nål, vaxad lintråd och vitt linne. Maniskt sydde jag stygn efter stygn och när jag tittade upp igen hade jag sytt en hel 1400-talsunderklänning (datorn föreslår käckt att1400-talsunderklänning kanske ska stavas vallokalsundersökning). Ja, det kändes så i alla fall. Några gånger tittade jag nog upp för att äta och sova och sånt.

Klänningen är klar men trots att jag sydde in ett foder i efterhand så ser man lite för mycket genom tyget. Vad göra? Hudfärgade trosor? Plåster på bröstvårtorna?

Långsamheten lov 2

Nog för att det tog lång tid att färdigställa den handsydda hättan med brickvävskant, men inte tog det två månader. Det har bara inte varit aktuellt att uppdatera bloggen.
Min tillvaro har varit i förändring under en tid och pusselbit för pusselbit av det som varit min vardag har ryckts undan. En del bitar var väntade, andra inte.
Efter examen och efterföljande utställningar, ihoppackande av mitt hem i Dals Långed, en flytt över landet till Uppsala, ett uppbrott från en relation och att finna sig själv tillbaka på soffan hos mina föräldrar och utan jobb så var jag rätt så handlingsförlamad ett tag.
Men det har inte varit två helt innehållslösa månader så nu kommer en hel drös med uppdateringar här är det tänkt. Och först ut är Hättan.
Helt sydd för hand och med tennknappar fastsatta på ett fiffigt och tidsbesparande vis genom tyget med en snodd på baksidan (som jag borde sy fast egentligen men jag var osäker på snodd-valet).

I min rädsla för att varpen inte skulle räcka till tog jag i från tårna och fick komiskt mycket över som jag såklart vävde vidare på. Nu har jag ett extra band om jag vill matcha något annat plagg med hättan.

Långsamhetens lov

Det finns få sysslor som får mig på så bra humör som långsamt och traditionellt hantverk. Tyvärr krockar denna passion något med det faktum att jag kan vara ganska lat och därför glömmer bort hur kul det kan vara. Eller så orkar jag bara inte med allt förarbete som oftast kommer till innan det roliga börjar.
Egentligen har jag verkligen inte tid till att handsy en medeltida hätta med brickvävd kant. Men min inre nörd behöver få komma ut och leka lite.

Utexaminerad

Jag är så fylld av tankar och känslor att skrivandet går i baklås och bloggen har fått stryka på foten. Men här är det alltså nu, mitt examensarbete.
Seeds
Ett tredimensionellt mönster, en växande, föränderlig samling.

Fram till den 5 Juni finns Seeds att beskåda i utställningshallen på Stenebyskolan i Dals Långed. Sen flyttar den tillsammans med övriga kandidaters arbeten till Göteborg där den kommer ställas ut på Tredje Våningen från den11 juni till den 23 juni.