Struktur

Jag börjar få ordning nu. Det känns äntligen som jag har något som liknar kontroll över tillvaron. Ansökningar, PM, vårstädning. Det där med jobb blir nästa steg. Men jag vill inte rucka på den lilla ordning jag har nu. Det är dumt att lägga dit en till kloss på tornet som precis börjar bli stabilt nog för att hålla mig lugn.

Jag fick lite panik i morse när jag vaknade. För mycket att göra, alldeles för lite tid. Så jag flydde. Jag sprang. Bokstavligen.
Det finns någonting väldigt fint i att springa, något väldigt tillfredsställande.
Jag kan inte tvinga min kropp till att skriva ett PM eller söka jobb. Eller jag kanske kan det men det krävs att jag tvingar mitt psyke till det också. Men jag kan tvinga mig till att springa. Det är mycket enkelt.
Jobbigt, absolut.
Krävande, ingen tvekan om det.
Men det kräver bara en sak och det är fysisk ansträngning och på så vis är det enkelt. Det är bara att springa, låta benen göra det dom är skapta för att göra.



När jag kom tillbaka satte jag mig med en stickning, block och penna och en kopp kaffe ute i solen. Nu är mitt skolprojekt mycket tydligare i kanterna, jag har hittat några röda trådar att hänga upp det på, jag har en sorts ram att jobba inom. En väldigt fri och lite flummig ram, men tillräckligt konkret för att skriva en projektformulering. Tror jag.

Utöver att skriva PM ska jag:
skriva två stipendieansökningar (kopiera betyg och skicka in alltihop),
söka jobb till i sommar (men som sagt, jag kastar mig inte över det redan idag),
städa, städa och städa.

Imorgon kommer mamma och pappa på besök!

VGK, one more time...

Ännu en kurs i visuell gestaltning och kommunikation (VGK) är igång. Denna gång är det måleri och självporträtt som gäller vilket betyder timmar av stirrande i spegeln (man kan ju bli galen för mindre) på jakt efter de rätta färgerna. Jag tar med min första "värma-upp-skiss" för att visa att jag faktiskt brukar ha lite koll på proportioner. I det nästintill hopplösa arbetet med att hitta rätt nyanser i den kladdiga röran av akrylfärg på paletten så blir porträttlikheten sekundär.

Våreufori

Filt på gräset i kombination med gassande aprilsol kan leda till rubbad tidsuppfattning och flera timmar utan mat som påföljd. Men du kan lita på att vakna upp ur vårruset när solen börjar gå ner och årstidens rätta karaktär gör sig påmind.
Åh, hur kunde jag glömma? Det blir vår tillslut.







(Och hur kan det vara möjligt att det var tjockt med snö här för exakt en vecka sen?)

Redovisning: Stickprojekt

Idag tog våran fyra veckor långa kurs i stickning slut. Lite vemodigt är det faktiskt, jag har haft oförskämt kul (och jag vill inte räkna ihop kostnaden på mitt materialkort, det kommer svida).
Så detta är vad jag sysslat med under den senaste månaden.














Färgåtergivningen är det lite si och så med för jag har nästan uteslutande valt melerade garner med lite svårplacerade (men ack så vackra!) nyanser.





Det kanske är kul att se klänningen på nå annat än en provdocka. Här har jag dock inte pressat kanterna ännu så den är lite bubblig.