Jag fascineras av mönster. Mönster som skapar världar, sträcker ut sig och bara fortsätter. Mönster som till en början känns helt oregelbundna och slumpmässiga men som efter ett tag bildar vägar, upprepningar och nya former. Naturens mönster, uppkomna av en lycksalig ”slump” (vågmönster på en sandstrand, rännilar av regnvatten på en glasruta) eller genetiskt kodade, nedärvda och av evolutionen optimerade (rotsystem, bladnerver, blodomlopp). De av naturen uppkomna fraktalerna, är det bevis på naturens intelligens, en gudomlig kraft eller människors strävan till att fullborda mönsterbilder? Vi vill se mönster, därför gör vi det. Kanske vill naturen också göra mönster.
Utdrag ur min essä från Identitetskursen 2010
I mitt identitetsprojekt försökte jag gestalta hur jag ser på mönster. Inspirationen för detta projekt har sin utgångspunkt på samma ställe. Mönster och struktur är många gånger samma sak för mig. Strukturer blir tredimensionella mönster. Struktur, yta och textilmanipulation är teman som jag flera gånger återkommer till. Jag fastnar för material som är omformbara.
Syfte
Jag vill undersöka samspelet mellan form och struktur och olika sätt att forma och manipulera textila material.
Frågeställning
Hur kan jag kombinera struktur och form så de kommunicerar med varandra?
Hur skapar jag intrycket av ett levande mönster där beståndsdelarna kommunicerar med helheten?
På vilket sätt beskriver jag bäst en växande, levande mönsterbild som bygger på naturliga upprepningar och oregelbundenheter?
Mål
Ett eller flera tredimensionella objekt där jag utforskat form och struktur utifrån mitt intresse för naturens mönster och former.
Tillvägagångssätt
Med mönsterfenomen i naturen som inspiration ska jag utforska och kombinera olika textila material och tekniker med tonvikt på struktur, form, oregelbundenheter och upprepningar. Det handgjorda är viktigt för att få fram en naturlig oregelbundenhet. Jag ska experimentera med skala, storleksförhållanden, mikro och makro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar