ja, det är en medeltidsklänning in the making. I finaste ullkypert med linneinfodringar. Varenda söm är gjord för hand, ska det va så ska det va ordentligt det här gången tänkte jag. Eftersom jag kastar ner alla sömsmåner inuti är varje söm egentligen tre sömmar.
Det känns bra att det tar tid. För varje timma jag lägger ner på klänningen blir den, för mig, mer och mer värdefull, långt mycket mer än det dyra ylletyget.
Men... varför!? säger du. Därför, säger jag.
Jag fick också den strålande idén att sy ett nytt snörliv av mitt monstermönstrade linne och ett rostrött linne mamma hade här hemma. I min iver slängde jag bitarna i maskinen tillsammans med nyinköpt textilfärg. Big failure. Jag VISSTE ju hur det skulle bli, jag KAN ju sånt här egentligen. Färgen var dels för mörk för att det redan bruna partierna skulle synas och sen är handtryckt tyg i maskinen nästan alltid en dålig idé. Trycket nöts rejält.Jag har börjat acceptera hur det ser ut nu och får göra det bästa av situationen.
Men nu är det Gotland som gäller. Bråttom bråttom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar