Igår tog jag mig tillbaka den mödosamma vägen till Dals långed. Det regnade nästan hela tiden utanför tågfönstret. Jag kom hem kl 22.25 till en kall men välstädad lägenhet med ett helt tomt kylskåp.
Jag ställde bara ner väskorna, satte mig vid datorn, drog på en random film (Finding Nemo) och drack upp en skvätt likör som jag hittade i skåpet. Försökte vila i den upprymda känslan av att vara hemma igen efter tre månader. Den har lagt sig något nu. Nu längtar jag efter att börja skolan.
Jag behöver få jobba med något!
Mitt tre månader långa sommarlov har varit en enda stor paus. Den lilla inspiration som har tittat fram ibland har jag effektivt dödat med lättja. Jag har (som synes) inte orkat skriva något alls.
Vad har jag då gjort under hela den här tiden? Här följer en snabbresumé (antagligen totalt ointressant läsning för de allra flesta men kanske spännande för några få och framför allt bra för mig själv att skriva ner):
Den 16 Juni kom jag hem från Italienresan. Jag åkte först till Långed igen för att tvätta och packa om, sen till Uppsala.
Följande sex veckor innebar sol och bad, mycket umgänge med min underbara vän Emelie, omhändertagande av min mosters katt Henke och några arbetsdagar på Kaleido konsthantverk.
Sen gjorde jag en blixtvisit i Malmö under Möllevångsfestivalen. Jag träffade flera gamla bekanta på löjligt kort tid men hann aldrig riktigt landa och umgås med dom innan jag åkte igen. Jag var en tidsoptimist och får väl skylla mig själv. Jag hade det bra ändå.
Veckan därpå var det dags för sommarens höjdpunkt och ständigt återkommande evenemang i min kalender, Medeltidsveckan. Det var fantastiskt. Ett av de bästa åren någonsin, och jag har ändå 11 stycken tidigare att jämföra med. Jag kan inte annat än att längta tillbaka. Sista kvällen var magisk och jag nästan grät när vi var tvugna att lämna festen för att rusa till färjan.
Sen kom bakslaget och straffet för en hel veckas hårt festande. En och en halv veckas hosta och snuva.
Lovet sista vecka fick jag i alla fall vara frisk och jag tillbringade mesta tiden tillsammans med Emelie, mamma, pappa och lillebror. Vi plockade väldigt mycket kantareller och absurda mängder blåbär i stadsskogen. Sista veckorna har jag ätit blåbär varje dag.
När det blivit lite torrare här ska jag gå ut och se efter vad Dalslands skogar har att erbjuda.
På återseende! Bloggen lever igen, jag lovar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar