Jag börjar få ordning nu. Det känns äntligen som jag har något som liknar kontroll över tillvaron. Ansökningar, PM, vårstädning. Det där med jobb blir nästa steg. Men jag vill inte rucka på den lilla ordning jag har nu. Det är dumt att lägga dit en till kloss på tornet som precis börjar bli stabilt nog för att hålla mig lugn.
Jag fick lite panik i morse när jag vaknade. För mycket att göra, alldeles för lite tid. Så jag flydde. Jag sprang. Bokstavligen.
Det finns någonting väldigt fint i att springa, något väldigt tillfredsställande.
Jag kan inte tvinga min kropp till att skriva ett PM eller söka jobb. Eller jag kanske kan det men det krävs att jag tvingar mitt psyke till det också. Men jag kan tvinga mig till att springa. Det är mycket enkelt.
Jobbigt, absolut.
Krävande, ingen tvekan om det.
Men det kräver bara en sak och det är fysisk ansträngning och på så vis är det enkelt. Det är bara att springa, låta benen göra det dom är skapta för att göra.
När jag kom tillbaka satte jag mig med en stickning, block och penna och en kopp kaffe ute i solen. Nu är mitt skolprojekt mycket tydligare i kanterna, jag har hittat några röda trådar att hänga upp det på, jag har en sorts ram att jobba inom. En väldigt fri och lite flummig ram, men tillräckligt konkret för att skriva en projektformulering. Tror jag.
Utöver att skriva PM ska jag:
skriva två stipendieansökningar (kopiera betyg och skicka in alltihop),
söka jobb till i sommar (men som sagt, jag kastar mig inte över det redan idag),
städa, städa och städa.
Imorgon kommer mamma och pappa på besök!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar