Hundra medeltidspoäng!

 

 

Äntra jiggen, kasta loss! Slakta kölsvinet och duka centerbordet. Se upp landkrabbor och hamnråttor, shivers me timbers, ye scurvy dogs! Nu angör vi bryggan. Alas my love, Robin Hood and Little John och alle riolige giutar. Vår miur är höjg å svåar att klattre öiver. Men pa kärleksvinger flöig vi öjver miuren. Nu ska vi ut på rövarstråt för alla snubbar vill ju vara katt. Snart kommer vi hem bortom hav, bortom land i österns sjö på rosornas ö.

I flera år nu har samma gäng bott i samma hus i Visby under medeltidsveckan. Efter att gruppandan och den interna jargongen utkristalliserats till en helt egen liten värld med en samling som bara träffas i sin helhet under en vecka per år så började idéer komma om ett spel (via en massa skämtande om "medeltidspoäng"). Anneli tog tag i idén och utformade regler, och hela uppbyggnaden och jag fick äran att göra själva spelplanen. Ett rent nöje, ja jag var så nöjd att jag ville visa upp den här. 

För att inte förstöra överraskningsmomentet för övriga i gänget så visar jag bara små glimtar. Nu är den hos Frida för laminering men kommer snart i ett kök nära dig... om du befinner dig i Visby alltså.

Feeling blue

Efter några dagars flitigt spinnande presenteras här: drygt 200 g garn. Det är lite svårt att sluta när man väl börjat.
När jag beställde mina handkardor köpte jag också alun, vinsten och ett halvt kilo blå bresilja. Jag hade en idé om att färga ylletyg och sy mig en cotehardie i en mild gråblå nyans. Med allt garn fanns ett ypperligt tillfälle för en provfärgning.
Faktiskt hade jag spunnit så mycket för att ha någon härva kvar i orginalfärgen men när jag ändå höll på så åkte allt i grytan.

Först betning med alun och vinsten. Ungefär lika spännande som det ser ut. Alltså inte alls. Men nödvändigt för att bresiljan ska fästa.
Sen fick en liten påse med bresilja (25 % av materialvikten) ligga i blöt under natten. på morgonen hade påsen blött ut ett kraftigt rödlila pigment, inte olikt blåbär.

Själva färgningen gick ovanligt fort. Det mörkaste garnet till vänster fick ligga i 25 minuter tror jag och det till höger i bara fem minuter. Färgen var verkligen aggressiv. Mycket mörkare än jag hade väntat mig. Ska min klänning bli duvblå får jag verkligen ändra om receptet. Dock så blödde garnet väldigt mycket när jag tvättade ur färgen och det ville inte sluta hur mycket såpa jag än tog. Kanske att några tvättar i en maskin skulle få ett ylletyg till en trevlig ljus färg. Vattnet bör vara alkaliskt för att få en såhär blå nyans. Ett surare färgbad drar mer åt rött har jag läst.

Leka 1800-tal

 

  

 Hela förra veckan var jag i mammas och pappas nyinskaffade sommarstuga utanför Östhammar. Jag hade tidigare i sommar fått en stor säck obehandlad ull av J:s mamma och under några dagar tvättade jag upp halva säcken ungefär i omgångar. It was a messy business I tell you. Men av den stinkande massan trädde fram de mest bedårande blonda lockar som jag genast satte kardorna i. Dagarna gick och lika maniskt som jag tidigare sytt på min medeltidsklänning satt jag nu och spann på en slända som pappa slängt ihop bakom min rygg efter att jag pratat om det på vägen till stugan. Han är för snäll min far.

Den övre bilden återger färgen bäst. Det var tydligen lättare för kameran att förhålla sig till gräs än till trägolv.

Terapiarbete

Halva Juli tillbringades tillsammans med nål, vaxad lintråd och vitt linne. Maniskt sydde jag stygn efter stygn och när jag tittade upp igen hade jag sytt en hel 1400-talsunderklänning (datorn föreslår käckt att1400-talsunderklänning kanske ska stavas vallokalsundersökning). Ja, det kändes så i alla fall. Några gånger tittade jag nog upp för att äta och sova och sånt.

Klänningen är klar men trots att jag sydde in ett foder i efterhand så ser man lite för mycket genom tyget. Vad göra? Hudfärgade trosor? Plåster på bröstvårtorna?

Långsamheten lov 2

Nog för att det tog lång tid att färdigställa den handsydda hättan med brickvävskant, men inte tog det två månader. Det har bara inte varit aktuellt att uppdatera bloggen.
Min tillvaro har varit i förändring under en tid och pusselbit för pusselbit av det som varit min vardag har ryckts undan. En del bitar var väntade, andra inte.
Efter examen och efterföljande utställningar, ihoppackande av mitt hem i Dals Långed, en flytt över landet till Uppsala, ett uppbrott från en relation och att finna sig själv tillbaka på soffan hos mina föräldrar och utan jobb så var jag rätt så handlingsförlamad ett tag.
Men det har inte varit två helt innehållslösa månader så nu kommer en hel drös med uppdateringar här är det tänkt. Och först ut är Hättan.
Helt sydd för hand och med tennknappar fastsatta på ett fiffigt och tidsbesparande vis genom tyget med en snodd på baksidan (som jag borde sy fast egentligen men jag var osäker på snodd-valet).

I min rädsla för att varpen inte skulle räcka till tog jag i från tårna och fick komiskt mycket över som jag såklart vävde vidare på. Nu har jag ett extra band om jag vill matcha något annat plagg med hättan.

Långsamhetens lov

Det finns få sysslor som får mig på så bra humör som långsamt och traditionellt hantverk. Tyvärr krockar denna passion något med det faktum att jag kan vara ganska lat och därför glömmer bort hur kul det kan vara. Eller så orkar jag bara inte med allt förarbete som oftast kommer till innan det roliga börjar.
Egentligen har jag verkligen inte tid till att handsy en medeltida hätta med brickvävd kant. Men min inre nörd behöver få komma ut och leka lite.

Utexaminerad

Jag är så fylld av tankar och känslor att skrivandet går i baklås och bloggen har fått stryka på foten. Men här är det alltså nu, mitt examensarbete.
Seeds
Ett tredimensionellt mönster, en växande, föränderlig samling.

Fram till den 5 Juni finns Seeds att beskåda i utställningshallen på Stenebyskolan i Dals Långed. Sen flyttar den tillsammans med övriga kandidaters arbeten till Göteborg där den kommer ställas ut på Tredje Våningen från den11 juni till den 23 juni.